Snart köper jag nog en läsplatta. Men hur blir läshörnan så här ombonad i framtiden? Tapet med bokhylletryck?

Inte visste jag att läskunnigheten bland unga Tanzanianer är 80% eller att familjeplaneringen har slagit igenom i många muslimska länder. Nu vet jag lite mer tack vare Hans Roslings artikel i DN i veckan.

Mer positiva nyheter: följ folkbildaren Hans Rosling på hans hemsida http://www.gapminder.org/

Det är adventstid. Året är 1965. Alla barn i klassen skulle ta med en inslagen liten present och varje dag i december fick en av oss välja ett paket. Och en dag var det Lars tur och han fick Kickis paket. Stackars Kicki som inte hade någon hemma som brydde sig särskilt mycket om hennes skolgång. Men Kicki hade varit driftig och själv letat upp något vackert i skafferiet och slagit in det.

Nu satt vi alla och tittade förskräckta på ett färgglatt buljongpaket. Skulle Lars börja gråta? Nej då. Han kom med de förlösande orden som fick hela klassen att andas ut, fröken att få färg i ansiktet och Kicki att sluta skämmas.

”Tack så väldigt mycket. Det här ska jag ge mamma i julklapp”.

Låt oss i alla fall konstatera att girighet, likgiltighet och ren ondska tycks vara människans onda följeslagare och bästa sättet att skydda oss för varandra är att bygga ett anständigt samhälle där mänskliga rättigheter hela tiden försvaras.

Fattigsverige är förvisso långt borta, men skildringarna från de privata äldre boendena i Stockholm visar med önskvärd tydlighet att smahällsbygget har sina brister.

Vi behöver också påminnas om det samhälle som de flesta av oss kommer ifrån för att inse vikten av det goda samhället och bättre förstå vad som är viktigt.

Sitter med min egen fars berättarskatt framför mig. När han gick bort 2007 hade han levt i nästan 80 år i ett samhälle där han föddes som statarson, fick ta emot allmosor under kriget för att han och syskonen inte skulle svälta, till att uppleva hur Sverige blev ett välfärdssamhälle.

Han var född 1928 och det betyder att hans berättelser och minnen har rätter långt in i Sveriges 1800-tal. Några av hans fina minnesskildringar har jg tidigare publicerat på bloggen, t ex Till minne av min far och fler kommer.

Vi hade salighetens strand i miman fången,
i timmar lyste dess härlighet.

Är det en Mima jag köpt? Sitter med min iPhone i handen, försedd med läderfodral från Mulberry, och undrar om jag är riktigt klok. Falla så lätt för en frestelse! Jag borde veta att

Men nu är salighetens värld förgången,
förslungad mot en annan ändlöshet.
Bland mörka skuggor dränktes denna saga
av strömmar som ej miman kan förjaga.

Och vi är åter huttrande och svaga.

Nåja, min Mima hjälper mig minsann både med mental träning, meditation och mindfulness. Dessutom kan jag lyssna på Tranströmers dikter och på Roseanne Cashs musik.

Och så har jag laddat ner ett stearinljus där lågan slocknar om jag blåser på den. Kul en hel kvart.

Och tänk att ett köp av en iPhone lockar till omläsning av Martinsons diktning. Det är inte så dumt att äga en Mima

Hammarskjölds gärning som generalsekreterare kan inte överskattas, men tillhör ändå samtidshistorien. Den utgivna dagboken är däremot en ständigt aktuell källa att begrunda och meditera över.

”Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt”.

”Var dag den första -.Var dag ett liv”.

När jag läser om Hammarskjölds liv och gärning och den stoicism och uppoffring han visade tänker jag att nedanstående dikt så väl summerar hans syn på liv och plikt och också kan vara tröst till oss vanliga dödliga som ibland kan tycka våra plikter tynger:

Trött
och ensam
Trött
så sinnet värker.
Nedanför hällarna
silar smältvattnet.
Fingrarna är stumma,
knäna skälver,
det är nu,
nu, du inte får släppa.

Andras väg
har rastplatser
i solen
där de mötas.
Men detta
är din väg,
och det är nu,
nu, du inte får svika.

Gråt
om du kan,
gråt
men klaga inte.
Vägen valde dig-
och du ska tacka.

Men kassler kommer jag aldrig kunna äta utan att känna Karin Thunbergs tristesskildring från 70-talet. Kasslergratäng med mjölstinn champinjonsås och ananasringar på toppen blir en metafor för ett trist äktenskap  (”En dag ska jag ta mig någon annanstans”).

Christine Falkenland såg jag på Babel i torsdags och tänk att boken Sfinx bara fanns att hämta. När den blir för tung tar jag diktsamlingen av Nina Södergren,  86 år ung, och läser:

Tänker på det när jag går förbi mejeriet i Vickleby som har fått nytt liv som bykrog på sommaren. Som mejeri försvann det dock redan 1948. Som mest tog man emot 1 miljon kg  mjölk per år från 44 gårdar. På 30-talet fanns det 22 mejerier på Öland, idag inte ett enda. Mjölken transporteras över bron till Kalmar.

Mejeristen i Vickleby hade tjänstebostad i form av ett rum i mejeribyggnaden och enligt protokoll från 1922 rätt att hålla sig med gris. Var den stian fanns framgår inte. Undrar om mejeristen på Stockholm Mejeri har tjänstebostad och gris?

Men mest nyfiken är jag på vad som hände på mejeriet i Vickleby 1915. Jag citerar den hemlighetsfulla texten ur jubileumsskriften ”Öländsk Mejerihantering 100 år 1885-1985″:

”De första 10 åren hade man kvinnliga mejerister. Av viss orsak beslöts 1915 om manliga mejerister, Oskar Levin till 1920, därefter Hilmer Vickström, som skötte mejeriet på ett mycket föredömligt sätt.”

blev jag världsmästare

sjutton gånger

Jag är inte speciellt fotbollsintresserad, men det är svårt att inte fascineras av spelet och av kopplingarna till livet när jag läser Bengt Cidden Andersson. Denne fine poet, vars penna stannade är han alltför ung drabbades av en stroke.

”Hela bollen ska ligga still” är titeln på en av hans diktsamlingar och är ett citat från vad en fotbollsdomare i affekt skrek när spelarna var alltför ivriga efter avblåsning.

En gång

gjorde jag matchens enda mål.

Motståndaren vann.

Trots idiotförklaring

var jag lycklig.

För det var en vacker lobb!